Vitten: Angående Dominic och familjen Johansson

Jag har levt nära familjen Johansson i 1–2 års tid. Jag bodde då på deras gård för att syssla med odling och alternativt byggande/boende tillsammans med Christer och andra. Jag har lärt känna honom och hans familj och har haft en god insyn i deras vardag. Det är en helt normal familj. Utan tvivel är Christer och Annie kärleksfulla och ansvarstagande föräldrar. De är intelligenta och kan ta egna, informerade beslut angående vad som är bäst för deras son.

Dominic är en ovanligt frisk, öppen och glad pojke. Det slog mig att han var så “oförstörd”. Han är lätt att kommunicera med och ett nöje att ha att göra med i allmänhet. Han var alltid frågvis och lärde sig allt om det som intresserade honom, t ex bilar och flygplan. Han var även fysiskt aktiv - frisk och kry. Jag kan inte se att det var någon fara för hans sociala eller intellektuella utveckling.

Han är knappast “isolerad” som Soc uttrycker det. Han har sin familj och farföräldrar som alla älskar honom och övriga släktingar, vänner och bekanta till familjen som ofta var på besök när jag var där. Christer, Annie och Dominic spenderar mycket tid och trivs med varandra. Det har utvecklat starka band. Dominic kunde bli ganska ledsen när pappa måste fara iväg utan honom, och väldigt glad när de återsågs - normala reaktioner. Hur stort blir då traumat av att plötsligt bli berövad sina föräldrar, sin miljö och allt som var? I skrivande stund var det fem månader sedan han fördes bort av poliser och socialtjänstemän. Några timmar har de sett varandra sedan dess, totalt.

Det är bortom tragiskt, det som skett och fortfarande sker. Erfarenheterna av hemundervisning är väldigt bra. Det finns många starka skäl att välja att hemundervisa. Utan grupptryck och mobbning kan barn utvecklas och bli trygga, stabila individer. Universitet tar gärna in hemundervisade då de har bättre studieförmåga.

Christers och Annies beslut att låta Dominic få undervisning hemma i en lugn och trygg miljö, som ca 100 andra barn i Sverige, är helt i sin ordning, och har än så länge stöd i svensk lag. Jag vet att om Dominic hade velat gå i den vanliga skolan skulle han fått göra det. Men han skulle inte tvingats dit mot hans vilja. Hur som helst kan detta inte vara skäl till att man tvångsomhändertar barn från deras föräldrar.

Att han inte vaccinerats har jag förståelse för. Det krävs starka, pålästa föräldrar för att stå emot vaccinations-ivern. Att Soc uppfattar detta som oroande säger mer om dem än om föräldrarna. Det är enligt lag, än så länge iaf, frivilligt med vaccinationer. Eftersom de tog upp att Dominic hade karies:
Jag observerade iaf att han sällan åt godis. Han hade inget sötsug att tala om vilket väl i sig är ganska ovanligt. Kanske är det inte så jättegott förrän man fått rätt mycket socker, med
påföljande sockerabstinens och begär efter mer. Det var inte så att han inte fick eller aldrig åt
godis, men det uppmuntrades inte heller, och de mutade honom inte med det. På fosterhemmet
får han visst äta en hel del sötsaker.