Vittne 3 är en vänn till familjen Johansson som har levt tillsammans med familjen till och från under en längre tid.
"Angående Domenic!
Mitt namn är Ib Vegger och har bott varannan vecka under 2008/2009 hos Christer Johansson med familj för att delta I permakultur/ekologiskt projekt, där vi testade olika ekologiska byggnadstekniker. Eftersom fallet Domenic bl.a. bygger på klagomål från anonyma vittnen så borde mitt vittnesmål tas på lika stort allvar. Skillnaden på mitt vittnesmål och deras är att jag levt närmare familjen än de andra. Är det någon utomstående som sett hur Domenic’s situation har varit så är det jag. Jag har ingen utbildning inom sociala frågor men kan som de flesta andra människor avgöra med enkla medel om en person har det bra eller inte.
När jag träffade Domenic första gången hösten 2008 blev jag överrumplad över hur snabbt man kom nära honom. Han hade inga som helst problem att direkt ta kontakt med en ny människa. Över huvud taget så tyckte jag att hans relation med sina föräldrar var avslappnad med mycket respekt och kärlek från båda håll. Sällan hörde jag varken Domenic eller hans föräldrar höja rösterna, dom löste allt genom att prata med varandra i normal samtalston.
Blev t.ex. Domenic och Christer osams om något följde en lågmäld diskussion som oftast avslutades med att Domenic gick med på att skärpa sig. Det märktes tydligt att alla respekterade varandra väldigt mycket.
Avtal mellan Christer och Domenic var vanliga där om Domenic skötte sig väl så fick han vara uppe en timma längre osv. Skötte han sig inte så bröt Christer avtalet och belöningen uteblev. Domenic kunde protestera ibland, men även då gick det väldigt lugnt till.
Jag hörde aldrig Domenic svära och verkade oftast vara på mycket bra humör, med mycket energi. När Domenic träffade andra barn så tog han kontakt direkt och efter en minut började dom leka. Aldrig någonsin var han osams med någon!
Christer psykiska hälsa verkade vara mycket stabil och att han haft kontakt med psyk flera år tidigare kom som en överraskning som jag fick reda på långt senare. Christers plan har hela tiden under min närvaro varit att flytta till Indien där Domenic har en stor familj som väntar på honom. Jag har sett Domenic med längtan i ögonen pratat om Indien, och har var väldigt mån om att komma dit.
Jag hoppas att Domenic får komma tillbaka till sin familj och att han får träffa sin släkt. Något annat vore att ta bort Domenic sin frihet som människa och skapa ett trauma han sent kommer att bli av med!
Med vänliga hälsningar,
Ib Vegger"
Oj... flera dumheter fanns med i det brevet.
ReplyDelete1. Det står "När jag träffade Domenic första gången hösten 2008 blev jag överrumplad över hur snabbt man kom nära honom. Han hade inga som helst problem att direkt ta kontakt med en ny människa."
Detta är distanslöshet och är för soc ett alarm om att inte barnet och föräldrarna har en trygg relation. Att barnent söker kontakt med utomstående för att relationen med föräldrarna inte är tillräcklig. BUP går på precis samma linje och detta var vad jag fick höra om min egen dotter. Ett barn ska vara blygt, eller åtminstone avvaktande.
2. "Sällan hörde jag Dominic eller hans föräldrar höja rösterna"
Rösterna höjdes alltså vid flera tillfällen.
3. "Avtal mellan Christer och Domenic var vanliga där om Domenic skötte sig väl så fick han vara uppe en timma längre osv."
Rutiner är väldigt viktiga för barn och ska följas så långt det är möjligt. Jag har fått det sagt till mig flera gånger vid liknande tillfälle.
Precis samma saker som stod i detta brev hade lika gärna kunnat används för att klaga hos soc, men kanske i andra ord
Jag menar inte detta som kritik mot LB Vegger, utan vill bara peka på hur illa funtade soc är.
ReplyDeleteI så fall, kära Magnus, borde inte en enda förälder i Sverige anses som lämplig för sina barn. Alla barn är olika och alla föräldrar är olika, men det som är så tokigt är att troligtvis samtidigt som detta fall håller på att pågå och en massa resurser går åt för ingenting (bortsett från trauman som både barnet och föräldrarna genomgår)så finns det tusentals andra barn i Sverige som far illa på riktigt utan att någon gör något åt. Vi har hört många exempel hittills och lär höra fler i framtiden men det här fallet är bara helt löjligt. Min dotter är väldigt glad och nöjd och sällan avvaktande när hon träffar nya människor ändå är hon helt tokig i oss precis som vi är i henne. Jag skulle hellre dö än vara borta från henne och hon är mycket ledsen när vi måste gå ifrån henne. Detta hindrar inte henne ifrån att ha lätt för att knyta kontakter med nya människor. Dock inte med alla eller vem som helst! Hon verkar ha en utmärkt förmåga att läsa av människor och jag litar (i vis mån) på det. Samma var det i det här faller med personen som skriver brevet. Pojken kände antagligen att det var lugnt att knyta en relation till denna person. Det är inget fel på relationen till föräldrarna för det. Vem säger att barn måste vara blyga? Inom barnpsykologin menar man att det är farligt att generalisera kring hur barn är eller bör vara och rutiner är det som föräldrar skapar utifrån varje barns förutsättningar och vad föräldern ser fungera för barnet.
ReplyDeletedet ärsant ,att inga föräldrar är lämpliga för sina barn. Drt är bara statliga anställda "fosterfamiljerna","jourfamiljerna"anses vara lämpliga. Även om det visar sig att de är pedofiler eller alkoholiker, barnmisshandlarna,de anses ju lämpliga eftersom det är ju folk som genomgick lämplighetstester på Kommunen. Folket måste inse och akceptera det,men det är svårt. Det ska vara ungefär en stabil procentage av staten omhändertagna barn,eftersom socialsekreterarna och andra inblandade är anställda och betalda av skattebetalarna för sådana uppgifter.
DeleteSå fort en familj fastnar i soc radar anses de som olämpliga föräldrar
ReplyDeleteFörresten... Kära Anonym... Det märks du inte har en aning vad du pratar om då jag talar av egen erfarenhet och min dotter gick på BUP.
ReplyDeleteMåste säga också att bara för att det numera pratas om hur barn är unika inom barnpsykologin, betyder det inte att barnpsykologen Greta 60+ håller med.
ReplyDeleteMagnus är du frisk i huvudet?
ReplyDeleteVaddå utgå från att alla tänker tvärtom.
Problemet med socialen är även som följer: har man som ungdom eller barn vid något tillfälle hamnat under socialtjänstens radar så kommer de att leta fel tills dess att de hittar något som "enligt regelboken inte följer normerna".
ReplyDeleteJag har själv befunnit mig där och jag vet hur envisa de kan vara i sitt sökande efter brister.
Precis som Magnus skriver så kör den äldre generationen fortfarande enligt sin egen regelbok och kommer med största sannolikhet att fortsätta med detta.
Anser att det över lag är tragiskt när sådana situationer uppstår, att de inte lägger ner resurserna på de familjer, barn samt ungdomar som verkligen behöver det istället för att, som jag tidigare skrev, leta fel hos människor, förundrar mig. De lyckades krascha min familj och släkt för ett antal år sedan medan mina vänner som utsattes för övergrepp hemma, för det mesta sexuella sådana men i vissa fall handlade det även om fysisk och psykisk misshandel, de ansågs inte behöva någon hjälp då de "med största sannolikhet skulle lösa situationen själva".
Mina brister, som det klagades väldigt mycket på, bestod av att jag skolkade från skolan vid ett flertal tillfällen, detta på grund av fysisk samt psykisk mobbning, men de vägrade se orsaken.
Om Domenic hade varit ett kuvat barn hade man kunnat se spår av det på familjefotona som talar om en otrolig värme, glädje, närhet och att man verkar lita på sin omgivning
ReplyDelete